Jag var just på väg att sätta mig vid datorn då brorsan ropar Mamma mammaaa! Utan svara säger han till mig i nästan viskande ton. Du får ta emot dom, du får.. de kommer några hit! De är några random.. tanter! Jag kikar försiktigt ut genom fönstret och får syn på två äldre damer som jag direkt kopplar ihop med Jehovas vittnen. Både brorsan och jag backar instinktivt några steg bort från fönstret och låtsas, skrattandes o smått genant, att ingen är hemma. (Larvigt? jo kanske det men det var det värt.) Hunden skäller för fullt för att meddela oss att någon är här. Efter en stund ger de två damerna upp, vänder på klacken sätter sig i bilen och kör hundra meter upp för backen och stannar hos våra grannar. Jag kan inte låta bli att fundera om grannarna, som är ett äldre par över 80 år skulle få för sig att göra likadant som vi.. fast jag tror istället de bjuder in dem på fika.

Jag minns en gång för ungefär ett år sedan. Jag var ensam hemma en dag då en tant kom körandes in på vår gård i en liten blågrön bil och knackade på. Jag öppnade dörren och sen var jag fast i ett ensidigt samtal där jag inte hann mer än att klämma in ett mm och ett okej.. då och då. Jag tyckte nästan synd om tanten som var så full av information och som stod och föreläste för mig som bara hörde orden svischa förbi. Men hon gav mig ju ingen chans att säga att jag inte var intresserad, istället satte hon en broschyr i min hand och pratade tills hon va tömd på luft. Jag hoppas nästan att de damerna som nyss var här faktiskt var här av samma anledning som då, även fast jag fortfarande är lika lite intresserad. För de skulle vara lite synd om dom kom för en annan anledning och vi bara struntade i dom eftersom dom såg ut som de andra..