Och jag som ville ha ett husdjur..
Nu har jag haft ett i över en vecka. Kanske inte de mest optimala eller sällskapliga men den har en instinkt att ändå följa efter mig, o påminna mig om att jag inte är helt ensam när jag står och diskar, bostar tänderna eller lagar mat. Den lixom finns där. Hade det bara varit något lite mer vanligt, som en katt eller en hund, eller kanske tillome en fisk(iofs har fiskar svårt att förflytta sig men..) så hade det nog känts lite bättre, mer naturligt.
Jag har faktiskt försökt slå den tre gånger, för den irriterar runt lite för mycket men den vill som inte försvinna.
Jag tror att bananflugor har nån extra speed i sig som får dem att väja undan (..fast de kan också bero lite på mig, då jag bara halvt försöker slå dem. De blir lixom först snabbt och sen när man kommer närmre, så händerna nästan slår i varandra så saktar jag automatiskt in för att inget ska mosas..) aja tur för dom ivilket fall..o jag är ändå glad över att inte ha lyckats! :)
Nu har det gått ungefär två veckor sedan jag köpte hem bananerna och jag har förstått på färgen, att både den och flugan snart kommer vara väck.
Bäst att ta hand om mitt husdjur på bästa sätt..kanske den vill ut i friska luften och känna hur de är att andas på riktigt?
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.