Påväg till jobbet korsar jag vattenpölar som sträcker sig över hela gatan, från ena sidan till den andra och man måste då och då balansera på den ena isiga kanten av gatan för att inte bli blöt upp över skorna.
Framför mig går en äldre farbror med sin rullator, jag får sakta in så han först kan korsa vattenpölen, där det är minst vatten, innan jag sen går om. Samtidigt hör jag att en bil närmar sig bakom så jag vänder mig om och kollar, bara för att se så att farbron hunnit in till sidan av vägen. Det är en stor gul postbil som straxt är på väg att passera oss. Jag stannar upp och tar ett par steg mot honom för att göra han uppmärksam på att det kommer en bil bakom.
"Vaa..? vaa" får jag till svars.
"Det kommer en bil bakom dig, så bäst o gå in vid kanten" säger jag igen, nu med lite högre och tydligare röst,
"Vaa? vad säger du??" säger han, och vänder lite på sig, så han ska höra bättre.
"Jo, jag sa att det kommer en bil bakom dig, så det är bäst att du går in på kanten"
"Joo, jag hörde bilen. Jag har två hörapparater, men tack iallafall det var snällt av dig så jag inte hade blivit manglad!"

En stund senare har jag hunnit upp på bron som leder över vägen mot skolan, på håll ser jag en människa med ett par ganska så mörkt markerande, rektangulära glasögon. Dem påminner mig om en som gick på Strömbäcks skola, han hade något liknande. Fast det var inte han. När jag just tänkt klart tanken och vi är på väg att passera varandra nickar han mot mig som en hälsning och säger "Trevlig Påsk!" Förvånat hann jag svara ”Desamma!”, innan vi var utom räckhåll för att höra varandra.
Jag vet fortfarande inte vem han var.

Glad påsk!


2/4 2010 (kycklingen gjord påsken 1991)