Nu kan jag sova gott. En lagomt lång promenad i regnet var vad som behövdes. Eller lagom..hade gärna gått en längre bit om det inte varit kväll och en tidig morgon som väntar. Påväg neråt bäcken hörs ett högt fågelljud bakom mig, Storspoven cirklar runt ovanför, vid sidan om och varnar för att skydda sina ungar. Jag känner hur regnet droppar ner på min luva, kan inte låta bli att vända ansiktet uppåt skyn. Frihet! En bit längre fram längs vägkanten ligger en grå/svart liten klump som på håll ser ut som en sten, men när jag kommer närmre ser jag att det är en liten fågel. Stackars liten.
En kopp te, en film & rosorna från fredagens skolavslutning.