Hanna min Hanna!
Vilken kraft du gav mig när du ringde, det blev putten till denna text som sedan sista texten väntat och bubblat i att få komma ner i bokstävet. Mycket har hänt. Citat från barnen. Fikastunder med familjen. Skateboarding med Johan. En kväll med övningskörning i skymningsregn. En till del (äntligen) på plats i lägenheten. Filmkvällar. Frukost på stan. Två yogalektioner senare. Och så träffade jag på Henrietta förra veckan, oväntat men kul och det fick mig att börja tänka på låten du spelade för mig på gymnasiet, den som satte sig som sammet i mitt huvud, den som fick vara grunden till en av texterna i vår novellbok. Och nu alldeles nyss, samtalet med dig. Jag känner glimtar, ja tror jag är påväg tillbaka!

1234
Make her a flower in late December
When the sun is not shining on her.
Write her a love song and play it all day long,
To remind her of all that she is worth
But never never leave her.
Take her on long drives for ice-cream by sea sides
And give her your coat when she is cold
Tell her you miss her when you´re close enough to kiss her,
And that you´d walk a thousand miles to tell her so
But never never leave her.
Take photographs of her on Brooklyn street in October
When her nervous smile is slightly curved.
Some days when she is slightly down tell her it´s okay to frown,
It makes you just fall more in love with her
But never never leave her.
Rosie Thomas- October

Thinking of you