Husdjur?
Och jag som ville ha ett husdjur..
Nu har jag haft ett i över en vecka. Kanske inte de mest optimala eller sällskapliga men den har en instinkt att ändå följa efter mig, o påminna mig om att jag inte är helt ensam när jag står och diskar, bostar tänderna eller lagar mat. Den lixom finns där. Hade det bara varit något lite mer vanligt, som en katt eller en hund, eller kanske tillome en fisk(iofs har fiskar svårt att förflytta sig men..) så hade det nog känts lite bättre, mer naturligt.
Jag har faktiskt försökt slå den tre gånger, för den irriterar runt lite för mycket men den vill som inte försvinna.
Jag tror att bananflugor har nån extra speed i sig som får dem att väja undan (..fast de kan också bero lite på mig, då jag bara halvt försöker slå dem. De blir lixom först snabbt och sen när man kommer närmre, så händerna nästan slår i varandra så saktar jag automatiskt in för att inget ska mosas..) aja tur för dom ivilket fall..o jag är ändå glad över att inte ha lyckats! :)
Nu har det gått ungefär två veckor sedan jag köpte hem bananerna och jag har förstått på färgen, att både den och flugan snart kommer vara väck.
Bäst att ta hand om mitt husdjur på bästa sätt..kanske den vill ut i friska luften och känna hur de är att andas på riktigt?
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.
Och du..jag skriver! :)
Citronvatten, ett mysigt sken från kökslampan..och ett ton trötthet. Men jag trivs, och du..jag skriver! :)
De senaste månaderna har varit rätt så fantastiska.
(Sommar, kusiner mfl, södra Sverige, havet, fotografera)
De senaste veckorna har varit otroligt fina.
(Fina människor, lägenhet, hallon, kreativitet)
De senaste dagarna har varit fyllda av skratt & fina stunder.
(Fantastiska människor, film, enchiladas-skratt-tårar, promenader)
Love it!!
Kan det vara så att bitar som tidigare saknats, de som närvarat som svarta hål, kan det vara så att dom faller på plats?
Det händer bra saker, en del helt underbara.
Svårt, svårt att förstå, för bra för att vara sant.
Det blir som att man då och då stannar upp för att tänka (..ibland lite för mycket) om det verkligen stämmer.
Varför är det så förbaskat svårt att lita på?
Som om det skulle luckras upp eller plötsligt försvinna helt och hållet om man sa det högt.
..Men nu är det ju så -att- det händer, det är bara lite för bra för att vara sant
...
Vem har sagt att det inte får vara så?
-Precis.
Njut nu!
Trallalalalla vad jag njuter:) 
Ikväll såg jag solen som var på nedgång, som vackert speglade sig i ett fönster tvärs över gatan. I förrgår märkte jag den blåa glasflaskan på fönsterbrädet och människan som cyklade förbi och såg sådär lycklig ut..Jag vill fota, fota, fota. Jag skulle nog behöva en kamera. En egen. En bra. För jag skulle så gärna vela haft det där fotot på solen..och det på människan.
-Always one foot on the ground, and by protecting my heart truly I got lost in the sounds. I hear in my mind, all these voices, I hear in my mind all these words, I hear in my mind all this music-
Regina Spektor- Fidelity
