Så mysigt! Hundbesök av en riktigt fin vovve.
Det allra bästa hade ju varit ifall föräldrarna var sugna på en hund, då skulle mina besök bli ännu oftare och jag hade bett om att få vara hundvakt en del. Även fastän hundrädslan kommer fram när det är mycket skällande och buffande så lugnar det sig och känns bra.
Vem vet, kanske det blir att ha en hund framöver.. då när livet verkligen kommit igång. Men först måste jobb och allt sådant falla på plats.
Idag har jag tagit tag i "vägvisaren", häftet som är början på den heldag jag kommer ha hos arbetsförmedlingen om någon vecka. En heldag med uppgifter att fylla i för att gå djupare på vad mina intressen skulle kunna leda till för utbildning/jobb. Nu vill jag komma igång med något, fastän det ofta känns smått omöjligt!
Vad ska jag rikta in mig på? Hur vill jag att min framtid ser ut med jobb?
Snälla, låt mig komma på det snart.

---

Har haft en såndär skön dag där kreativiteten kom igång, gu så jag gillar såna tillfällen!! Klädde om en låda med tapet och knöt några rosetter till den, längst upp på locket fick ett presentsnöre vika sig och göra sitt.
Hoppas på fler såna dagar! :)

Det snurrar i magen, upp i bröstet. Som att falla från en hög höjd, svindel som kör igång, gång på gång.
Saknar, längtar. Jag har också funderat vad som skiljer de åt, men har nog listat ut vad de betyder för mig:)
Känns som en evighet, men det är bara fem dagar sen vi sa hejdå. En vecka kvar nu, sju dagar- snart en avklarad.

Ja, alltså vad äre som hände nyss, klarade jag inte att koka gröt?!
Bovetefrön med ett grundrecept på baksidan, trodde det skulle vara så enkelt. Var dock inte det.
Klockan var tio när jag började och är nu halv tolv, gröten har ännu inte blivit klar och jag har gett upp.
Det är nog ingen idé att fortsätta eftersom kletet inte ens sitter ihop än!
Fixade istället ihop en smoothie av apelsin, hallon, blåbär, banan, lite vatten och en jordgubb. Mums!
Nu straxt till kaffekoppen så kan jag starta dagens pyssel och städ som väntar!

 

Sitter i skrivandets stund med Frida i knät. Hon som brukar stanna max ett par sekunder har lagt sig tillrätta i mitt knä sedan 50 minuter tillbaka och nu slumrat till. Så mysigt, jag bara njuter! Sist det hände var när hon och Pelle flyttade hem till oss, nyfikna på det mesta som gav en trötthet, som efter lite kliande och klappande slutade med en sovandes kattunge i knät. Det var tretton år sedan.