Underbara
Nu har det snart gått tre veckor sedan vår finaste Ronja fick den sövande sprutan.
Helt plötsligt blev hon sjuk. Väldigt, väldigt sjuk. Så dålig att det inte fanns någon annan utväg. Det var konstigt, så mycket känslor som kom.
Jag mådde piss, kändes ungefär som om hela min värld stannade till en stund och jag visste inte vad jag skulle göra när jag förstod att jag aldrig mer skulle få träffa henne.
Bara det att höra hennes svans slå emot stolsben/väggar/mina ben, höra hennes tassar emot golvet. Få åka en sväng med henne i bilen, promenera eller att få hennes välkomnande när man kommer hem och öppnar dörren, då en superglad tjej kommer springandes i galet hög fart emot en så man instinktivt viker undan för att undvika en kollision...att se henne söka de soligaste platserna både ute och inomhus, hennes glädje att hoppa runt i snön eller se henne lyckligt springa runt i skogen en höstdag.
Jag trodde aldrig mer att jag skulle få se henne.
Men hon finns kvar, på sätt och vis.
Jag hör hennes tassar emot golvet, jag tycker mig se henne runt omkring mig. När jag öppnar ytterdörren har jag redan förberett mig på att vika undan för att undvika att kollidera med henne. Och när jag tar steget in i köket söker blicken som vanligt emot stället där Ronja alltid haft sin egen plats.
Otroligt så många minnen det finns med henne, hon är underbar och de finns inga ord som riktigt kan beskriva vad hon har betytt för oss. Vilken tur vi haft som har fått ha henne, en hund som vi verkligen älskar. Fantastisk.
Kommer alltid minnas dig.
~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~ - ~
Nu har det snart gått två veckor sedan mamma fyllde..och idag var det öppet hus. Mycket folk, mycket tårtor och mycket kul:)
Grattis, du är den finaste mamma man kan tänka sig!
En tidig morgon..
En tidig morgon med tända ljus omkring för att lätta upp mörkret utifrån, jag väljer ut några låtar till en spellista som passar min mentala stämning och därefter låter jag pepparmintsteet dra sina minuter. Det hjälper lite, känns ganska skönt att lyssna på låtarna och jag slipper för en stund höra min egen tankeröst. Teet som i vanliga fall brukar ha en härlig doft och smak utav pepparmynta, blev ingen hit denna morgon, vilket säkert berodde på min blandning av ingerfära,citron och honong där i. Det lär bli ett nytt försök senare under dagen.
Snö
Nu känner jag ett behov av värme, vart jag än går är golvet en bit för mycket kallt så det går ilningar genom kroppen. Ute växlar det mellan regn/snö/regn/ o så lite till snö. Tillome så pass mycket att det lagt sig ett tunt lager, tillräckligt tjockt för att ligga kvar sådär vitt som bara snö kan vara.
Det är fint, i alla fall när man ser det.
Men nu är det för mörkt, alldeles becksvart ute och helst av allt skulle jag vela krypa upp i soffan och mysa. En kopp te och den lila filten..oj vad härligt det hade varit! Men jag har ingen soffa, tyvärr. Och jag orkar inte fixa en kopp te ikväll, inte nu. Kanske sen, eller imorgon.
Hoppas solen kommer fram då också!
"Jag tycker du är vacker i utsläppt hår!"
"Hälsa på tanten nu. Mamma säger att man ska hälsa på gamla tanter för dom är vuxna!"
Yes!
Yes!
Kvart över sju ringer telefonen,behöver nog inte ens beskriva vad jag känner. Men kan iofs säga ett ord: sova.
Det blir upp och hoppa!!
I världens fart fixa iordning en snabb frukost och slänga upp håret i en svans. Sen ut i den kyliga morgonen, mot förskolan.
Jag klagar inte. Jag är tacksam, känner mig behövd på något vis. Och när timmarna under dagen sprungit förbi utav promenaden ut till skogen, lekar, några samlade kapsyler, kisspauser, pappers-lopp-makeri mm. mm så känner jag mig nöjd med dagen, säger hejdå till barnen och går hemåt. Cykeln får ledas bredvid, en promenad är ett perfekt sätt att avsluta denna dag med.
Ofta förvånas jag av hur barn tänker, så otroligt smarta och härliga deras tankar och beskrivningar kan vara. Jag blir lixom glad av deras sätt att tänka på. Även fast jag ibland inte riktigt förstår hur de menar..
..Idag fick jag veta att flaggan, som hade målats självklart var Sveriges (även fast det för mig såg ut som en blomma gjort utav ett par lila sträck med blå färg) Att färgerna inte stämde överens med den riktiga Sverigeflaggan, det förklarades med en enkel axelryckning att det inte spelade någon roll eftersom man såg att det helt enkelt inte kunde vara något annat lands flagga än Sveriges. -Och det var ju det viktigaste.
Jag funderar fortfarande på hur hon menade.
:)
I helgen fick vi sjunga för en okänd gubbe, han bad om lite sång eftersom det var hans födelsedag. Självklart (?) ställde vi tre upp med vår stämma, o guu va snyggt de lät!;)
Straxt därefter gick en kvinna förbi, böjde sig ner mot Jennis skor och utbrast "snygga skor!", sen ställde hon sig upp och gick därifrån.
Hm..ovanliga saker kan hända. Men de är bra, för det är de som kan göra att man kommer ihåg stunden:)
Tack för ikväll!
