Like a lady
”Hang on loose and always stay cool, like a lady
----
Tonight, my baby
We've got a love so strong
Let the thing go on
And it's alright my baby
If it feels so good
Than it can't be wrong!”
Så jädrans skönt det var att komma ut!
Det är dimma ute, småsmå regndroppar som knappt märktes av förutom när dom precis landade mot kinden. Adrenalinet pumpas igång redan innan jag gav mig iväg, med Springsteen i högtalarna och sedan är det The Sounds tur att hänga med ut och peppa igång mig på riktigt. Fastän springskorna står kvar hemma i lägenheten och det var allra första rundan för i år så gick det helt okej för viljan och längtan fanns.
Hade denna känsla funnits i en varje gång man skulle göra saker, så hade allt varit gjort, och det riktigt bra!
När jag kommit en bit ner mot bäcken så hör jag hur tranorna överröstar musiken som jag har högt uppskruvat i hörlurarna. Och när jag kollar utåt fälten ser jag ett par flyga förbi.
Det är vår i luften, trots snöfallen och det busiga aprillvädret.
Vackert!
En dröm
Strax innan klockan slår tolv vaknar jag av smällar utifrån, ser ut genom fönstret och ser fyrverkerier i olika färger..hur sjutton och varför?! Straxt därefter blir det åter igen becksvart och tyst. Natt.
Somna om. I väntan på en natt som jag hoppades skulle ge en bra sömn..
Att vakna till att hjärtat bultar och med en känsla i hela kroppen att någon jagar en..nej tack.
Jag vill inte ha fler sånna drömmar.
De senaste nätterna har varit pressade av sånt, med folk som förvandlas från att ha varit trevliga till helt otäcka människor som jagar, och skjuter mot mig.
Det har hunnit gå flera timmar sedan jag hade drömmen glasklar i huvudet, och nu finns det mest bara delar, slutet av drömmen och framförallt känslan i kroppen kvar.
Men det räcker, och jag gillar det inte.
Umeå, några år sedan.
Naiv?
Musiken skränar ut genom de små extrahögtalarna som jag lånat till min dator under vistelsen hemma hos familjen. Skränet är i forn av The Kooks härliga stämma- Naiv.
Lyssnar man en liten stund utan att döma så gör det egentligen ingenting alls att det låter lite skrövligare än vanligt. Det passar faktiskt tvärtom rätt så bra!
Även Sway.
"Still I need your sway, because you always pay for it
And I, and I need your soul because your always soulful
And I and I need your heart, because your always in the right places
And take whatever you have to take, you know I love ya
come however you have to come, and get it out and get it out"
-----------------------
Känner ett behov av att åka iväg. Härifrån. Har haft lite kontakt med Mirja både nu och tidigare om en tågluffning eller något liknande. Ska bli spännande o se om det är nu de är dags!
Kan inte riktigt beskriva känslan, men det är som att någon drar i mig, eller det är nog jag som drar i mig själv, för att ta tag i frihetskänslan som jag vet väntar.
Däremot vet jag inte hur många gånger jag önskat och tänkt att det hade varit såå härligt att komma iväg på en resa till andra platser där det finns andra kulturer och människor att ta till sig, och förhoppningsvis genom alla upplevelser lära känna sig själv bättre.
-egentligen är det nog tur att jag inte har full koll på alla de gånger.
I somras
Kom o tänka på när Mirja och jag tog en lång ridtur längs vackra skogsstigar.
Ett av de härligaste minnet någonsin!
Rullatorer och glad påsk!
Påväg till jobbet korsar jag vattenpölar som sträcker sig över hela gatan, från ena sidan till den andra och man måste då och då balansera på den ena isiga kanten av gatan för att inte bli blöt upp över skorna.
Framför mig går en äldre farbror med sin rullator, jag får sakta in så han först kan korsa vattenpölen, där det är minst vatten, innan jag sen går om. Samtidigt hör jag att en bil närmar sig bakom så jag vänder mig om och kollar, bara för att se så att farbron hunnit in till sidan av vägen. Det är en stor gul postbil som straxt är på väg att passera oss. Jag stannar upp och tar ett par steg mot honom för att göra han uppmärksam på att det kommer en bil bakom.
"Vaa..? vaa" får jag till svars.
"Det kommer en bil bakom dig, så bäst o gå in vid kanten" säger jag igen, nu med lite högre och tydligare röst,
"Vaa? vad säger du??" säger han, och vänder lite på sig, så han ska höra bättre.
"Jo, jag sa att det kommer en bil bakom dig, så det är bäst att du går in på kanten"
"Joo, jag hörde bilen. Jag har två hörapparater, men tack iallafall det var snällt av dig så jag inte hade blivit manglad!"
En stund senare har jag hunnit upp på bron som leder över vägen mot skolan, på håll ser jag en människa med ett par ganska så mörkt markerande, rektangulära glasögon. Dem påminner mig om en som gick på Strömbäcks skola, han hade något liknande. Fast det var inte han. När jag just tänkt klart tanken och vi är på väg att passera varandra nickar han mot mig som en hälsning och säger "Trevlig Påsk!" Förvånat hann jag svara ”Desamma!”, innan vi var utom räckhåll för att höra varandra.
Jag vet fortfarande inte vem han var.
Glad påsk!
2/4 2010 (kycklingen gjord påsken 1991)
