En sån dag, just en sådan dag som igårkväll kändes nästintill omöjlig löste sig 
och blev hur bra som helst:) 
var först när jag kom hem som tröttheten kom ikapp. 
Har småttsmått börjat räkna ner till Stockholmsresan, nu längtar jag en hel del! 
Men först flygresan, den får helt enkelt gå bra. Sen så:)

Ja det gör de verkligen. Förra veckan sprang iväg, denna vecka lite långsammare men ändå redan halvvägs till helg. :) Hade helst velat sitta o redigera bilder och komma igång ännu mer med fotandet, men det får vänta ytterligare lite tills jobbveckorna är över, och datorn vaknat till liv lite mer. Allra helst hade jag velat ha semester nu, och kunnat vara med på både dopet och att träffa vänner och släktingar på resan som övriga familjen är iväg på. De bilade till skåne idag, Åhusglassen fick jag höra, var lika god som vanligt.:) Men regnet öste ner. Kontrast med den soliga/molniga dagen här.
Idag när jag kom till jobbet möttes jag av ett barn som med lätta men bestämda steg kom emot mig och ville upp i knät, där satt hon och var glad och plötsligt sa "vad mycket fint hår du har". Helt från ingenstans, därefter kommenterade hon resten av personerna som befann sig i rummet, vi hann prata både hårfärg och mängd innan det blev frukostdags. En fin start på dagen, som fortsatte med bus, gråt, skratt, konflikter och lite allt möjligt smått o gott. 

Igår kväll trodde jag stunden var inne, det gick segare och segare tills den började starta om sig själv med ett evighets väntande. Efter ett par försök bestämde jag mig för att släcka ner. Det enda som syntes var den blåa lampan, batteriet laddades. Som om det skulle hjälpas? Den hade ju redan fullt batteri.
Hursom, dagen därpå flöt på tills lite tristess mötte mig när jag inte kunde ta mig in på mailen via telefonen. Då slog jag igång datorn som, hör o häpna, startade upp som om ingenting hänt. Tack!  
Men även fast jag har svårt att erkänna det så borde jag lyssna på er kloka som tror det börjar vara dags att kika över en ominstallation eller ny dator. Min kära fina Dell.

När det är sommar som mest. Klockan har just passerat 13.00 och radion är inställd på P1. Sommar har kört sin signaturmelodi och jag har ingen aning om vem han som pratar är. Men det spelar mig ingen större roll, snart kommer jag få ta del av något ur hans liv. Han pratar om musik. Och om olika artister han träffat via jobb, några av dem för en massa år sedan vid Medis i Stockholm. På rösten påminner han en hel del om Christer Sjögren..men eftersom han inte heter Christer får jag väl ge mig.
Minns en sommar för flera år sedan, kanske var det den när vi bilade ner till Arlanda påväg mot Grekland? Eller så var det nån av alla andra somrar i bil. Familjen, i bilen på sina platser och radion slås igång på P1 för att lyssna till dagens sommarpratare, det var en kvinna som hade bra låtval minns jag. En somrig känsla. Var det kanske samma sommar som vi var igång med Giftig?