Ja, då var första dagen på hunddagis avklarad.
Det kändes på ett sätt som jag aldrig tidigare känt. Verkligen i hjärtat.
-Ska jag lämna min lilla vovve där bland alla de skällande hundarna?-
Det blev iofs en kort dag, men ändå. Jag var så glad när jag fick se honom igen!
Det är lite delat det där med hunddagis känner jag. Jättebra att det finns de som kan rå om hundarna ifall det krisar. Samtidigt vill jag vara där med honom, visa honom världen och alla andra vovvar och folk som vi möter. Men ibland kommer det dagar som idag, då både S och jag jobbar & då är det en bra lösning.
Jag kände mig som en förälder som inte ville verka orolig, (men som säkert uppfattades så) när jag frågade hur det hade gått, i hopp om att få veta varje minsta detalj om dagen. Det hade gått bra, så det får jag tro på. Vi får prova ett par gånger till och se hur han verkar ta det. :)
Men nästa vecka ska jag ta ledigt ena dagen som behövs och vara med honom..!:)